Legaliseringsrörelsen i USA har vunnit vissa framgångar. Nu är det delstaterna Washington, Colorado och Massachusetts som legaliserat och tillåter marijuana för s.k. medicinskt bruk. Colorado har fått en explosion av marijuanaförsäljning och de kända turistorterna som Vale m.fl. är på väg att byta sin publik. Mellan varven kan vi se en rapportering i svenska medier om utvecklingen dock utan att någon djupare research genomförts.
Svenska Narkotikapolisföreningen kan genom deltagandet i National Narcotic Officers Associations Coalition direkt följa vad som sker.
Den välfinansierade legaliseringsrörelsen har agerat briljant och fått fokus bort från missbruk.
Man har agerat med bluffar, framfört känslomässig smörja om att marijuana är den enda förnuftiga och rätta medicineringen för den som tillbringar sin sista stund med cancerns plågor och hur det i övrigt biter på flertalet krämpor. Andra argument är att man genom legalisering bekämpar karteller och samtidigt drar in skattepengar likt den ännu mer farliga alkoholen.
De som agerat mot den destruktiva utvecklingen har drunknat i mediabruset som helt dominerats av motståndarna som fått stark draghjälp av okritisk mediabevakning. De som engagerat sig vittnar om att det mediemässigt och inom stora delar av kulturen betraktas som en närapå fascistisk hållning om man argumenterar emot också med sakliga argument.
Det har varit ett kommunikationsproblem för dem som försökt stå emot och oftast hamnat på defensiven mot kulturpersonligheter som ställt sig på legaliseringssidan. Köpta annonser och TV-program vinklas hårt och i musikens värld är det gott om dj:s som hyllar droger.
Polisen har haft framgång i sina åtgärder, men det är på policynivå tappet blivit.
Det måste till en ny strategi där fakta och forskning om skadeverkningarna kommer fram och kunskapsförmedlingen måste ske på ett offensivt sätt. Det finns redan forskning kring CBD som har samma verkan som THC men inga ruseffekter. Det vore önskvärt med fler doktorer på arenan som kan beskriva hur marijuanamissbruket ser ut idag.
Att 400 000 söker vård för marijuana varje år tack var att den blivit 5 gånger starkare än på 1970-talet och att USA har 22,5 miljoner narkotikamissbrukare, i stort samtliga med marijuana som ett av preparaten, är tal man måste förhålla sig till i debatten i ett land med stormaskiga sociala skyddsnät och en ekonomi i “Fiscal Cliff“.
Legaliseringsrörelsen har på vissa platser hamnat på defensiven när det mobiliserats på rätt sätt emot, eller där folk blivit medvetna om de förfärliga konsekvenserna. I Kalifornien, Arkansas, Montana och Oregon blev det bakslag för legaliseringsförsöken.
Det verkar ologiskt, men det är den vita medelklassen som är den grupp som måste upplysas och vinnas tillbaka. Afroamerikaner och hispanic vill inte legalisera, då många ser och lever i narkotikans eländiga miljöer och har fått smaka av marijuanans alla negativa konsekvenser. En mätning kring förra presidentvalet visade att 47 procent av Obamas anhängare var för en legalisering mot Romneys 51 procent.
Kampen är inte på något viss förlorad trots att det ligger en motion från februari 2013, H.R 689, i Representanthuset där man vill lyfta marijuana till en betydligt lättare listning federalt för att möjliggöra legalisering i delstaterna. Fortfarande kolliderar de olika lagarna med varandra.
Strategin för framgång måste vara handling på flera plan. Återta medelklassen och även dess missbruk av centralstimulantia genom upplysning och medicinska, sociala samt medmänskliga argument. Sätta hälsoaspekten, utbildningen och säkerheten åter i fokus. Och det brådskar.
Det får inte glömmas bort att legaliseringsrörelsen dolda agenda är att all narkotika släpps fri. Det är kanske då “Big Tobacco Company“ träder in bilden och driver verksamhet med narkotika på samma hänsynslösa sätt som man gjort med tobak.
Förhoppningsvis är vi ett tillräckligt antal här i landet som tagit till oss och genomskådat det som skett i USA, så att beredskapen finns här när det blir dags för det kan man räkna med kommer att ske.
Valet 