– I vår kultur får vi lära oss mycket om hur vi skaffar oss saker – arbete, vänner, partner, barn – men förvånansvärt lite kring hur vi gör när vi förlorar dem, säger Anders Magnusson, vd och grundare av Svenska institutet för sorgbearbetning.
”Vi lär oss dölja våra känslor”
Vem har inte ljugit någon gång och sagt att ”allt är bra”, men egentligen känt att man när som helst skulle kunna falla i gråt? Antagligen de flesta av oss.
Men vad är det som gör att vi säger så, är beteendet medfött eller inlärt?
Anders Magnusson tror att problemet bland annat bottnar i att vi redan som små får lära oss att smärtsamma känslor är dåligt, att till exempel ilska och ledsamhet är något som måste fixas. Han tycker att det är viktigt att inte lägga någon värdering i känslor.
– Låt den sörjande känna det den känner och möt och bekräfta känslorna. Jag hör ofta föräldrar som säger ”det gick bra” eller ”det var inte så farligt” om deras barn ramlar. Sedan fortsätter det med kommentarer som ”nu slipper hon lida”, ”du träffar snart någon ny”.
– Till slut lär vi oss att dölja våra känslor och ”hur mår du?” blir en artighetsfras.
”Fel att man inte ska väcka sorgen”
Många är rädda för att göra fel när de ska hjälpa en sörjande. Psykologen och psykoterapeuten Ann-Kristin Lundmark tror att det bland annat beror på att det finns många myter om sorg och sorgearbete.
– Att man inte ska väcka sorgen är helt fel. Människor tycker om att prata om den man förlorat. Men de kan ha svårt att ta steget att börja eller be om hjälp, säger Ann-Kristin Lundmark som har lång erfarenhet av arbete med människor i sorg.
Hur kan man bemöta någon som sörjer?
– Man behöver inte säga så mycket, utan bara vara där, vara sig själv och vara äkta. Man kan säga att man inte vet vad man ska säga och att man själv också är ledsen för det som hänt. Sorgen tar sig inte uttryck på samma sätt hos alla – den har olika ansikten. Alla gråter inte och alla behöver inte gråta, säger Ann-Kristin Lundmark och fortsätter:
– Vi är dåligt tränade i sorg. Men vi är bättre i dag. Estonias förlisning och tsunamikatastrofen drabbade många svenskar och många miste anhöriga. De har fått mycket hjälp och stöd som gett resultat och många av dem lever förhållandevis bra liv. Det är ett bevis på att det går att läka även de svåraste förluster.
Valet 