Dystert Obama om marijuana”

USA:s president Barack Obama!

Till slut sa president Barack Obama det vi absolut inte ville höra om marijuana och som förmodligen kan förändra det internationella samarbetet kring narkotikakontroll. Det ser faktiskt rätt dystert ut, skriver Per Johansson, generalsekreterare i RNS.

Till slut sa han det vi absolut inte ville höra. I en intervju i tidskriften The New Yorker, som svar på en fråga bland många andra, sa han att det visserligen är slöseri med tid att röka marijuana men det är mindre farligt än att dricka alkohol. Och att eftersom afro-amerikanska ungdomar och latino-ungdomar straffas hårdare än vita ungdomar om de åker fast så är legalisering av marijuana i Colorado och Washington OK.

Särskilt presidentlikt är det inte. Barack Obama ger sitt godkännande till en politik som på ganska kort sikt, förmodligen, kommer att förändra det internationella samarbetet kring narkotikakontroll i grunden.

I en tidningsintervju, lite i förbigående, som en parentes nästan, betraktande, inte ledande, dock ej oväntat, lägger han om narkotikapolitiken på ett extremt sätt och kastar oss tillbaks 100 år i tiden. Reaktionärt. En återgång till en tid då det inte fanns någon narkotikapolitik.

Han oroar sig i intervjun för vad nästa steg blir. Kommer krav på legalisering av kokain, metamfetamin? Droger han menar har djupgående effekter på användarna. Underförstått: det har inte cannabis. Och han behöver inte gissa. Drug Policy Alliance, viktigast och rikast av alla legaliseringsgrupper, har hela tiden varit öppna med sitt långsiktiga mål: fullskalig legalisering.

I Dagens Nyheter den 10 januari förklarar Martin Gerlin för oss svenskar att legaliseringen av marijuana i USA inte handlar om att röka på utan om att göra något åt de överfulla fängelserna. Samma budskap dyker sedan upp på fler ställen i media.

Fängelserna bågnar av alla som sitter där för marijuanabrott. Inte sant dock. En modern myt, som råttan i pizzan. Nån har sagt att nån har sagt att nån har sagt att det är så.

American Society of Addiction Medicine, ASAM, publicerade i juli 2012 en vitbok om de förslag som då förelåg om marijuanalegalisering, och som nu blivit gällande lag i delstaterna Colorado och Washington. ASAM går igenom hur många som sitter fängslade på grund av marijuanabrott och visar att det handlar om 2 procent av de dömda. Cirka 1 procent har innehav som brottsrubricering. De övriga har alltså blivit dömda för langning eller andra grövre brott.

Att Barack Obama spinner på den här tråden – att afroamerikaner och latinos är diskriminerade i rättsväsendet i USA, vilket de är – är inget argument för att legalisera marijuana. Afroamerikaner och latinos är diskriminerade genomgående i det amerikanska rättssystemet. Det vore utmärkt om Obama skulle göra något åt detta problem, men marijuanalegalisering påverkar ingenting. Snarare tvärtom. Det är de socialt svaga som kommer att drabbas mesta av att marijuana nu blir en laglig drog i USA.

Redan idag är avhoppen från high school ett stort problem kopplat till marijuana-rökning – och alkohol för den delen. De problemen kommer att öka nu.

Ett seriöst sätt att ta sig an frågan om cannabis ska legaliseras vore att göra en historisk översikt. USA, liksom större delen av övriga världen, har flera hundra års erfarenhet av legal hantering av alkohol och tobak. Hur funkar det om man ser till folkhälsa, trafikolyckor, upprätthållandet av åldersgränser, skatteintäkter i förhållandet till kostnader för skador, hur snabbt viktiga forskningsrön får genomslag på politiken, hur stor makt har de kommersiella aktörerna och så vidare? Är det i så fall rimligt att slutsatsen skulle vara att vi gärna kan lägga till en tredje beroendeframkallande drog till de som idag är lagliga?

Det är en olycka för världen att Barack Obama är USA:s president. Ingenting talar för att han kommer att lägga två strån i kors för att agera mot legaliseringen av cannabis.

Den frågan drivs av lobbygrupper som Drug Policy Alliance – med George Soros pengar i botten – och en penningstark marijuanaindustri kommer att växa fram på mycket kort tid. Det är nästan tre år kvar till nästa presidentval och frågan är om det ens är möjligt att ändra på politiken när pengarna nu tar över. Det ser faktiskt rätt dystert ut.

Av Per Johansson

generalsekreterare i Riksförbundet narkotikafritt samhälle

——————————————————————————–

Read Full Post »

“Snart okey att köra stenad i USA”

“Snart okey att köra stenad i USA”

Det blir allt mer absurt hur man i USA ser på cannabis (marijuana). Washington och Colorado har nu stiftat lagar om gränser för hur mycket cannabis man kan ha i blodet som bilförare. Båda delstaterna har landat på 5 ng/ml av rusämnet THC, vilket i praktiken innebär att det är okey att köra bil narkotikapåverkad, skriver Per Johansson i en krönika.

Min gode vän Robert L. DuPont, amerikansk beroendeläkare och tidigare nationell antidrogtsar, publicerade 10 juni en genomgång av forskningsläget (pdf-fil med referenser) när det gäller marijuana och trafik i ljuset av den nya situation som uppstått när två delstater är i färd med att legalisera marijuana och ett tjugotal delstater tillåter ”medical marijuana”.

Med all önskvärd tydlighet framgår att trafiksäkerheten på amerikanska vägar håller på att försämras som en konsekvens av att cannabis håller på att bli en socialt accepterad drog i USA.

Bakgrunden till de lagar som stiftats i Washington och Colorado är givetvis att det finns gränsvärden för hur mycket alkohol man får ha i blodet när man kör bil. I ”rättvisans” namn måste motsvarande finnas även för marijuana. Problemet är dock att det inte är så enkelt. Alkohol och cannabis påverkar kroppen olika.

Det går inte att vetenskapligt visa att det finns en säker nivå för hur mycket tetrahydrocannabinol (rusaktiva ämnet) man kan ha i blodet. Och även om en låg koncentration rimligen är mindre farlig än en hög, så kompliceras detta av att kombinationen alkohol och THC blir mycket riskfylld även vid låga koncentrationer för båda drogerna. Folk kommer inte sluta dricka alkohol för att marijuana blir tillåtet. I själva verket är det så att de som röker på vanligtvis också dricker mycket.

Den amerikanska transportmyndigheten – US Departement of Transportation (DOT) – har sedan länge satt en säkerhetsstandard för marijuana som går ut på nolltolerans för yrkesförare, piloter och lokförare. Gränsen som DOT satt är helt enkelt där den tekniska gränsen går för att säkert upptäcka drogerna i blod. Det vill säga all påverkan av THC är förbjuden för dessa yrkesgrupper. Av det kan man antingen dra slutsatsen att DOT har tagit i onödigt mycket, eller att DOT:s standard borde vara normgivande för all trafik.

DuPont visar i sin genomgång att 5 ng/ml är en hög nivå av påverkan när det gäller THC i kombination med att framföra fordon. I samband med exempelvis en trafikhändelse där polisen blir inblandad och man misstänker att föraren är påverkad av THC tar det normalt sett 90-120 minuter innan ett test kan genomföras. Om föraren är skadad kan det dröja flera timmar. Under denna tid hinner koncentration i nästan alla fall sjunka till under 5 ng/ml.

En svensk forskningsrapport publicerad 2008 visar att 90 procent av de testade bilförarna hade mindre än 5 ng/ml i blodet trots att alla bedömdes ha fått sin körförmåga påverkad negativt av cannabis.

Nyligen genomförda meta-analyser av forskningsrapporter visar att marijuanarökare har dubblerad risk att hamna i trafikolyckor. En helt ny studie visar att inbitna rökare uppvisar svårigheter i att hantera ett fordon i tre veckor efter att de slutat röka på. Man slutade testa efter tre veckor så effekten kan ha suttit i ännu längre.

Eftersom THC stannar kvar i kroppen under så lång tid efter intag, och då påverkar exempelvis motorik och reaktionsförmåga, blir kombinationen marijuana och trafik en omöjlig ekvation att lösa för legaliseringsivrarna.

Det är sannerligen ingen lösning att sätta en hög gräns för påverkan av THC om det innebär att en hel del personer kommer att lagligt kunna köra bil stenade.

Av Per Johansson

——————————————————————————–

Publicerad: 2013-06-11 18:25

Read Full Post »

Marijuana blir svinföda

OLYMPIA Överblivna rester från några amerikanska cannabisodlingar har börjat ges till grisar som får ökad aptit och lägger mer på hullet före slakten.

Cannabisodling ökar i USA efter att ”medicinsk marijuana” tillåts i cirka 18 delstater och nöjesbruk av drogen i Colorado och Washington efter folkomröstning.
Nu söker odlare även användning för rester som stjälkar, rötter och blad från anläggningar.

Susanna Gross, som äger en fem hektars gård norr om Seattle, prövar med att utnyttja cannabis aptitretande egenskap genom att ge avfallet till grisar. Grisarna har blivit 9 till 14 kilo tyngre än övriga kultingar.
– De äter mycket mer än ni kan föreställa er, säger hon till Reuters.

En annan odlare uppger att det borde fungera lika bra på kycklingar. Och att det förbättrar smaken på kött.
Om rusämnet THC överförs till djuren av blasten och sedan till människor som äter köttet finns det inga tillgängliga studier för.

Av Drugnews/SL

---

Read Full Post »

Psykbibeln kan frälsa många

 

Publicerad : 4 juni

Hillevi Wahl

 

 

Alla har sin skit, brukar jag säga när jag föreläser. För så är det. Är det inte missbruk, så är det ofta psykisk ohälsa i form av ångest, sömnsvårigheter, oro, depressioner, tvångssyndrom eller något annat handikapp hos oss själva eller någon närstående. Få av oss glider igenom livet på rosa moln. 

 

Därför, menar jag, är det bra att vi vet så mycket om olika diagnoser och beteenden som möjligt. För att kunna hjälpa oss själva och de vi bryr oss om – och inte minst, anpassa våra arbetsplatser och skolor så att alla kan få vara med och få ett bra liv, oavsett psykiska olikheter.

 

Men i samband med att en ny upplaga av den amerikanska manualen DSM-5, psykiatrins ”bibel”, kommer ut så har debatten kring överdiagnostiserandet blommat upp igen. I den nya upplagan har nya diagnoser har introducerats, såsom Binge eating, en form av hetsätning, liksom spelmissbruk och svårigheter att kontrollera sin ilska, Disruptive Mood Dysregulation Disorder.

 

Binge eating, som definieras som hetsätning minst en gång i veckan i tre månader har upprört en del, såsom Ann-Charlotte Marteus på Expressens ledarredaktion.

 

”I så fall är väl en stor del av den amerikanska befolkningen inte feta – utan mentalsjuka!”, skrev hon.

 

Så fullkomligt insiktslöst, av Marteus. Inte bara om det amerikanska komplexa samhället generellt, utan också om sjukdomen i sig. Att vräka i sig mat utan att kunna kontrollera det skapar oerhörd ångest. Ju snabbare all världens kvinnor och män får hjälp att sluta med detta beteende, desto bättre. Annars kan det leda till ett liv med matmissbruk och ångest.

 

Marteus hävdar också att barns vredesutbrott på ICA är en form av Disruptive Mood Dysregulation Disorder. Så är det naturligtvis inte. Barn har i alla tider fått vredesubrott i mataffären och det handlar oftast om helt vanlig övertrötthet hos både föräldrar och barn.

 

Kunskap och korrekt fakta har däremot sällan skadat någon. I de rapporter jag får från barn och ungdomar som sökt vård för psykisk ohälsa, så är det inte någon form av överkunskap som är problemet, snarare tvärtom.

 

Som maskrosbarnet som fick sitta och förklara för sin psykiatriker vad medberoende var och hur det fungerar i en missbruksfamilj. Eller tjejen med kraftiga ätstörningar – binge eating – som fick rådet av sin husläkare att gå med i en kvällstidnings viktklubb så skulle nog allting ordna sig.

 

Man häpnar – och önskar innerligt att någon satte DSM-5 i händerna på varenda husläkare. 

 

Samtidigt är det så att vi också måste våga se att ett barns symptom många gånger kan vara en tydlig markering på att något är dysfunktionellt i hemmet eller omgivningen. Våra diagnoser, sjuka eller inte, handlar sällan isolerat om oss själva, utan minst lika mycket om familjen och det samhälle vi lever i.

Read Full Post »

Intensivkurs på VALET med Bitten Jonsson

Intensivkurs med Bitten Jonsson 16 -19 maj 2013 på VALET!

Missa inte tilfället att vara med i fyra dagar när Bitten Jonsson föreläser om biokemisk reparation och beroende. Du får kunskaper om sockrets och alla andra drogers och beroendeprocessers påverkan på hjärnan, kroppen och psyket och  – viktigast av allt kunskap om hur du läker hjärnan och de biokemiska obalanser som uppstått på grund av raffinerade kolhydrater och annat som orsakar övervikt/ undervikt/ sjukdomar/  problem m.m. Du får också ett nätverk av andra i samma situation att dela dina erfarenheter med.

För mer detaljerad information om kursen gå in på Bittens hemsida: www.bittensaddiction.com

 

 

 

Read Full Post »

VALET i Göteborg 25 år

Så är då dagen äntligen här. Stora förberedelser har varit roligt att stå i. Många har anmält sitt intresse för att vara med oss idag och fira våra 25 år.

Det är inte många behandlingsenheter kvar idag av de som startade på 80-0talet, framför allt var VALET en av få behandlingar i öppenvård. Idag poppar öppenvård för beroende upp lite varstans och även gamla behandlinshem startar öppenvård, det ligger i tiden.

Idag kl. 14.00 – 17.00 håller vi öppet hus och välkomnar alla som är intresserade.

Kl. 19.00 – 21.00 föreläser Bitten Jonson om sockerberoende för de som är speciellt intresserade av detta.

Read Full Post »

Missbruksvårdspropp till riksdagen

Gerhard Larsson lämnade missbruksutredningen till ansvarig minister Maria Larsson i april 2011

STOCKHOLM Regeringen har äntligen sänt sin proposition för en bättre missbrukarvård till riksdagen. Men med få förslag, främst skyldighet för landsting och kommuner att ingå gemensamma överenskommelser om att samarbeta.

Regeringen antog förslaget ”God kvalitet och ökad tillgänglighet inom missbruks- och beroendevården” häromdagen efter att lagrådet godkänt det.
Propositionen läggs efter flera års utredande, remissprocess och ytterligare väntan.

Regeringen presenterade tidigare i år innehåll och överväganden (se Drugnews-artikel) och bemöttes med såväl kritik som förvåning. Var det allt?

Det är inte mycket av utredaren Gerhard Larssons många förslag som finns med – han föreslog bl a att hälso- sjukvården skulle få huvudansvar för missbruksvården, en särskild vårdgaranti för missbrukare, brukarinflytande och föra över tvångsvården till psykiatrin (skrota LVM-lagen). Och en genomgripande satsning på att lyfta ett länge nedprioriterat, bristande vårdområde.

Utredaren beräknade i sin omfattande analys att det finns uppåt en halv miljon personer med grava missbruksproblem i Sverige, (cirka 330 000 alkoholberoende, 29 500 tunga narkomaner, 65 000 läkemedelsberoende och 10 000 dopingmissbrukare). Men att bara en av fem missbrukare får hjälp, tillgänglighet till berondevård är mycket olika i landet och användning av mediciner i behandling för låg.

Nu blir det alltså nästan bara ett lagförslag om att införa en skyldighet för landsting och kommuner att samarbeta om personer som missbrukar alkohol, narkotika, läkemedel eller dopningsmedel. (Idag faller många med beroendeproblem och dubbeldiagnoser emellan stolarna.)
Detta för att bättre kunna tillgodose behovet av vård, stöd och behandling.

Brukarinflytande? Det nämns i regeringsförslaget att ”om det är möjligt bör” organisationer som företräder beroende och deras anhöriga ska ges möjlighet att lämna synpunkter på dessa överenskommelser. Men inget om vad som händer om kommuner och landsting inte kan samarbeta.

Regeringen uppger att man ska stötta genomförandet av nya samarbetsskyldigheten, som föreslås träda i kraft redan 1 juli i år. Och följa upp överenskommelserna med ”fokus på tillgänglighet, samordning och kvalitet i insatser”.
Regeringen efterlyser mer uppföljning och statistik för att se hur insatserna fungerar, mer tillsyn och kvalitetskrav på behandlingsenheter.

Även säkra tillgång på specialiserad behandling, såsom läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende, i alla landsting nämns, men har uppdragit till Socialstyrelsen att först granska varför det inte fungerar överallt.

• Omtvistade regeringsproppen ska behandlas i riksdagens socialutskott inom kort. En manifestation på Sergels torg mot det urvattnade förslaget och för en bättre missbrukarvård håller samtidigt på att organiseras till 10 april.

• Fotnot: Proposititionen ”God kvalitet och ökad tillgänglighet inom missbruks- och beroendevården” (2012/13:77), (pdf-fil, 102 sidor).

Av Drugnews/Sven Liljesson

---

Read Full Post »

Sobrildrogade abborrar utsatta

UMEÅ/BOSTON Miljöförorening av läkemedel i avloppsvatten påverkar ekosystemet. Det visar en svensk studie av hur abborrar påverkade av ångestdämpande medicin ändrar beteende riskabelt.

Mycket medicinrester hamnar idag via urin och avlopp i sjöar och vattendrag.
Forskare vid Umeå universitet har mätt halten av hur substansen oxazepam (som i Sverige finns i bensodiazepinen Sobril som minskar oroskänslor) i vattendrag. Bland annat i Fyrisån i Uppsala.

Substansen samlades särskilt i fiskarnas muskler och forskarna fann upp till sex gånger högre halt av oxazepam där än i vattnet där de simmade. I fortsatta studier av abborrarna fann de att de som var påverkade av läkemedlet blev mer aktiva, våghalsiga och asociala.

De påverkade abborrarna lämnade de trygga stimmen med andra fiskar och löpte större risk att ätas upp av exempelvis gäddor. Något som i förlängning kan ge oönskade effekter i ekosystemet, varnar forskarna.

– Dessa läkemedel är ju designade för att ändra människors beteende, så självklart förändrar de också beteendet hos djur, säger Tomas Brodin, forskare vid Umeå Universitet till Dagens Nyheter.

Han är huvudförfattare till studien som publiceras i veckans nummer av tidskriften Science. De presenterade också i sina rön vid ett stort forskarmöte i Boston.
Forskarna tycker inte att människor ska sluta använda ångestdämpande mediciner, utan att reningsverken inför bättre teknik. Och att mer kontroller ska göras om hur läkemedel påverkar djurens beteende.

• Mätningar i reningsverk i Stockholm har även visat på förhöjda nivåer av kokainrester efter storhelger.

• Fotnot: Artikeln ”Dilute Concentrations of a Psychiatric Drug Alter Behavior of Fish from Natural Populations” i Science. Av T Brodin, J Fick, M Jonsson, J Klaminder m fl.

Av Drugnews/SL

---

Publicerad: 2013-02-16 13:32

Read Full Post »

”Låt inte missbruksvård bli ickefråga”

Jimmy Blondin uttalar sig på Drugnews sida om regeringens förslag til beroendevården:

”Låt inte missbruksvård bli ickefråga”

Drogterapeut Jimmy BlondinSTOCKHOLM ”Stoppa regeringens ickeförslag om beroendevården. Ett totalt fiasko, ansvarige ministern Maria Larsson bör avgå!”, säger Jimmy Blondin, behandlare med erfarenhet av eget drogmissbruk, till Drugnews.

I torsdags antog regeringen efter lång betänketid och beredning en lagrådsremiss för ”God kvalitet och ökad tillgänglighet inom missbruks- och beroendevården”. (Den går nu att ladda ner, pdf-fil, 97 sidor).

Men de flesta av missbruksutredaren Gerhard Larssons 70-tal förslag fanns inte med vid den genomgång barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) redovisade vid en presskonferens dagen före, (se Drugnews).

Ingen vårdgaranti inom viss tid för missbrukare, oklart om brukarinflytande, LVM blir kvar i tvångsvården, fortsatt delat ansvar för beroendevården mellan landsting och kommuner (fast utredaren vill ge det främst till sjukvården).

Dock vill regeringen från i sommar införa en skyldighet för landsting och kommuner att via överenskommelser samarbeta om den stora grupp människor som sitter fast i beroende. För att förbättra och följa upp tillgänglighet, samordning och kvalitet i vårdinsatser.

Cirka en halv miljon svenskar missbrukar idag alkohol, narkotika, läkemedel och doping.
– Det är så många som berörs, så många som är fast i beroende. En stor grundlig utredning har gjorts som pekar på bristerna. Och ändå blir det nu i stort sett ingenting – jag är mycket besviken, säger Jimmy Blondin.

Han hade själv haft beroendeproblem tidigare, men är idag alkohol- och drogterapeut i Småland. Han anordnar utbildningskonferenser och är en av initiativtagarna till ett Upprop för en bättre missbruksvård som i höstas på kort tid samlade 10 000 undertecknare.

– En god ambition i regeringens förslag är ändå att huvudmännen ska samarbeta. Men ska SKL driva på sig själva? Och utan sanktionssystem kommer det inte att fungera, flera kommuner prioriterar annat än missbruksvård, suckar han.

Det finns redan idag frivilliga överenskommelser mellan hälso- och sjukvården och socialtjänst, men det blir ofta gränsdragningsproblem som slutar i utebliven insats. Enskilda personer hamnar emellan och får ingen hjälp, berättar Blondin.

Han beskriver några av grundproblemen – att bara en av fem missbrukare får hjälp, avsaknad av vårdgaranti, brist på brukarinflytande, för lite resurser satsas, ett lågprioriterat område politiskt.

Blondin anser att Maria Larsson hanterat ansvaret för missbruksvården lika ignorant som ersättningen för vanvårdade och barnrättsutredningen.
– Hon har förverkat sitt förtroende som ansvarig minister och bör avgå, säger han.

Nu planerar uppropets kommitté att lämna över namnlistorna till regeringen vid en manifestation utanför riksdagen i mars.

– Jag vädjar till kloka riksdagsledamöter att inte släppa igenom det här regeringsförslaget. Stoppa och återremittera det – gör om och gör rätt så att vi kan få en bättre missbruksvård, säger Jimmy Blondin till Drugnews.

Av Drugnews/Sven Liljesson

——————————————————————————–

Read Full Post »

Johannes Forssberg: Ta ansvar för statens knark

Johannes Forssberg

Ta ansvar för statens knark

 

Förr sades det att knarkhajar strök omkring på skolgårdarna och lurade ner ungdomen till botten med gratis smakprover.

Inget talar för att det låg någon större sanning i teorin. Den allmänna bilden av missbruk stämmer ofta dåligt överens med verkligheten. I debatten nämns exempelvis sällan att en majoritet av dem som missbrukar narkotiska preparat får sina droger subventionerade av staten, och hämtar ut dem på recept. Enligt Missbruksutredningen är minst 65 000 människor i Sverige beroende av narkotikaklassade läkemedel. En av dem var William Petzäll.

Uppdrag gransknings skakande skildring av riksdagsmannens svåra kamp kastade en svart skugga över svensk sjukvård.

William Petzäll hade en uppenbar predisposition för missbruk, som tidigt fick svåra konsekvenser för honom. Han var bara 17 när han första gången försökte hejda sitt drickande med hjälp av antabus. Men enligt SVT:s reportage, och Petzälls egen berättelse, tog resan mot botten ordentlig fart när han under valrörelsen 2010 fick 200 tabletter av en starkt beroendeframkallande medicin utskrivna av en läkare.

Bensodiazepiner är en effektiv medicin mot bland annat panikångest. Men det är också en kraftfull och farlig drog, dödlig i tillräckligt stora doser eller i fel kombination. En ansenlig mängd människor kan inte hantera den. De kan så småningom inte leva utan tabletternas bedövning av själens smärta och äter dem som godis.

För att inte riskera att skapa beroende måste läkare vara försiktiga med narkotiska preparat. Kolla upp patientens historik. Se till att inte skriva ut onödiga mängder, eller för länge gällande recept. I allt detta brast Petzälls läkare.

Men det var inte bara läkares dåliga omdömen som gav Petzäll i princip fri tillgång till för honom livsfarliga tabletter. I bakgrunden finns också ett stort systemfel.

Under en enda månad i början av 2012 kunde Petzäll plocka ut 500 tabletter narkotikaklassad medicin. Det lyckades han med genom att i likhet med andra luttrade missbrukare vända sig till ständigt nya läkare. Läkarna har inte tillgång till någon samlad läkemedelsjournal och kan därför skriva ut bensodiazepiner utan att veta att patienten redan har skafferiet fullt.

Läkarförbundet har länge argumenterat för samlade läkemedelsjournaler. Inte bara för att komma åt missbruk. För en läkare är det svårt att skriva ut rätt medicin utan att veta vilka andra preparat patienten använder. Vissa mediciner är farliga att använda tillsammans, vissa tar ut effekten av andra.

Samlade läkemedelsjournaler var ett av många förslag som den nu nedlagda statliga satsningen Mobilisering mot narkotika 2005 lade fram i en tung – och efter maktskiftet ignorerad – rapport om överförskrivning. Just det görs inte i en handvändning, eftersom integritetsfrågorna noggrant måste ses över. Men frågan borde utredas och under tiden finns mycket annat att ändra på.

Apoteken har redan ett läkemedelsregister och borde tvingas slå larm när en patient för tredje gången på kort tid hämtar ut narkotiska preparat. Man bör också minska de överdrivet stora förpackningar som slentrianmässigt skrivs ut för tidsbegränsade besvär, och förkorta recepttiderna för vissa preparat.

Det är oförsvarligt att staten inte tar ansvar för det missbruk den håller i gång och finansierar.

Av Johannes Forssberg
johannes.forssberg@expressen.se

Read Full Post »